Jag har börjat läsa en bok om existensens psykologi. dels för att komma tillrätta med och sätta ord på mina egna existentiella funderingar, men också med tanke på mitt framtida yrke.
Jag har länge tänkt läsa den där boken. Men det var först idag som jag kände att jag hade tid och förutsättnigar för att få ut nåt av den. Och det tycker jag att jag fick.
Såg en film igår. Into the wild. Om man inte hade funderingar kring livets mening tidigare fick man det definitivt efter att ha sett den. Man riktigt kände ångesten stråla ut från huvudpersonen rakt in i ens eget hjärta. Och det är dessutom en sann historia vilket gör att det tär lite extra på en.
Just idag känner jag att livet är svårt. Och komplext. Och underbart bitterljuvt. Men ändå finner jag något slags glädje i att veta att det är svårt just nu. Det får mig att inse vilka dom goda stunderna har varit och hur många dom faktiskt har varit.
det är en stor gläjde. Jag tror att resten av dagen ska gå åt till att tänka på dessa stunder och njuta av dem, så här i efterhand och ställa dom i relation till det som är så svårt.
Då tror jag att jag kan lyckas få tag om det som gjorde mig lycklig då. För jag var väldigt lycklig då.
Just den här dagen, just i denna skrivande sekund inser jag det. Och det är en värdefull insikt, som jag ska hålla kvar så länge det bara är möjligt.
1 kommentar:
Funderade också extra mycket på livets mening efter filmen. Den var den bästa jag sett på länge eftersom den öppnade upp så många frågor...Om du känner att du vill dela dina funderingar med någon så finns jag här, bara så du vet.
Skicka en kommentar