Idag och många av de senaste dagarna har inte varit representativ för mig. Jag menar naturligtvis min plugg-lust. Den är inte närvarande just nu. Men det är faktiskt så - och det vet alla som känner mig - att egentligen tycker jag om att plugga. Jag brukar älska det faktiskt. Känslan av att börja en ny kurs, med nya roliga tjocka härliga kursböcker att gå loss på med färgpennorna, känslan av att mn går vidare och kommer närmare och närmare sitt mål, dvs examensdagen.
Men nu har jag en period, en ganska lång sådan också, känt att studielusten inte har funnits. Jag har fått tvinga mig att göra saker som jag varit tvungen att göra, men jag har gjort dom utan själ och hjärta. Att rusa igenom en uppgift bara för att man MÅSTE göra klart den innan motivationen helt tar slut är inget bra upplägg, och oftast blir det bara något mediokert blaha av alltihop.
Japp så är det. Och det är detta som är anledningen till mitt väntande studieuppehåll. Jag tar inte uppehåll för att fundera på om detta är rätt bana för mig för det VET jag att det är. Jag tar uppehållet för jag vill att studieglädjen ska infinna sig igen, precis lika starkt som den vanligtvis är. För jag älskar att plugga. Men ibland har jag älskat det så mycket att det lagt sig som en stor tyngd över mig med en massa krav på mig själv som jag blir alldeles slut och utmattad av. Och helt plötsligt så känns det inte roligt längre. Jag blir så trött då.
Och av vad jag lärt mig hittills så är det så att trötthet brukar innebära aatt man bör byta aktivitet. Och nu hörsammar jag det rådet. Jag gör för första gången på länge en sak för min egen skull. För när jag är så trött som jag är och har varit blir det inte roligt. Och kraven som läggs på en då blir ännu tyngre att bära. Så därför, mina vänner, vet jag att det kommer vara bra för mig att lägga mina tjocka böcker och färgpennor på hylllan ett tag och bryta av med något annat.
Detta är den enkla anledningen - så är det och så får det bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar