Det värsta jag vet är perfekta människor. Med det menar jag naturligtvis dom som tror att dom är perfekta (vi vet ju allihop att det inte finns nån som är perfekt på riktigt). Det som förundrar mig är att det finns så många av dom. Man kunde ju tro att livet är så pass grymt att det själv skulle slå ner alla försök till att utveckla tron på perfekthet. Men jag antar att dom människor som tror att dom är så perfekta aldrig varit med om något som kan få dom att tro nåt annat.
Vad tror personerna själva har skapat det perfekta? Är det för att dom själva är så bra som dom lyckats skapa sitt perfekta liv? Eller är det lyckliga omständigheter som ligger bakom? Intressant fråga. Mycket intressant. Jag tror att de lyckliga omständigheterna till stor del ligger bakom men att den så kallade perfekta personen själv hellre tror att han/hon skapat allting.
Ibland är det skrattretande att iaktta människor som tror att allt kretsar kring just dom. Fatta vilken besvikelse när dom upptäcker att så inte är fallet! Komiskt. Men naturligtvis tragiskt.
Nej, jag står stolt upp och visar att perfektheten inte är nåt eftersträvansvärt, utan bara dumt. Varför ska man vara perfekt? Det är ju mycket roligare att inte vara det. Om man inte är perfekt är det mer än tillåtet att gå omkring hela dagen i sina blå mjukisbyxor (som jag), strunta i att borsta håret (som jag) och inte borsta tänderna så att man smakar gammalt te i munnen (som jag). Det är faktiskt okej. Jag vet att jag kan göra nåt åt dom här sakerna. Men det bästa är att jag inte måste om jag inte vill. Och anledningen är att jag inte är perfekt och inte har några planer på att bli det heller. Tack gode gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar