Det finns så mycket utav den. Hela tiden varje dag. Förut kändes det som man hela tiden gick och väntade på en annalkande katastrof. Numera känner jag inte så. I alla fall inte hela tiden.
Visst e det konstigt, nu när det är mitt i sommaren så satt jag och tänkte på vintern. Fattar inte varför. Jag gillar inte ens vintern! Men hösten längtar jag till. det är något speciellt bitterljuvt med att hela naturens färgprakt dör, nåt som gör att det bir tillåtet att inte försöka vara så glad hela tiden. Det är en av dom jobbigaste saker som finns - att försöka låtsas vara glad när man inte är det. Och det är nåt jag måste låtsas vara väldigt ofta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar