Detta låter kanske allvarligt, men tro mig - jag har inte tänkt dö på ett tag. Ville bara dela med mig av ytterligare några vackra ord som jag hittade på nätet för ett tag sen. De får mig att tänka på faster Hanna, som var som en kompis, mormor, farmor, förebild - ja allt egentligen för mig. Hon dog för snart fem år sedan och jag saknar henne ofta. Om jag så bara blir en bråkdel lik henne när jag blir gammal skulle jag bli överlycklig. Dessa ord symboliserar för mig att hon inte är borta bara för att hon inte finns kvar på jorden längre.
"Stå inte gråtande vid min grav jag är inte där, jag sover inte.
Jag är tusen vindar som blåser, Jag är diamantglittret på snön,
jag är solsken på mognat vete, jag är det milda höstregnet. När du vaknar i gryningsdunklet är jag det lätta suset av fåglars flykt, jag är de milda stjärnorna som lyser i natten. Stå inte gråtande vid min grav jag är inte där, jag dog inte.
Dom här orden stämmer också så bra överens med den känsla jag har när jag besöker hennes grav på Nora kyrkogård. Jag känner inte att hon finns där. Men i allt runt om finns hon, och jag vet att hon inte sover. Hon skulle aldrig vila. Jag hoppas hon vet att jag tänker på och saknar henne. Och att jag aldrig glömmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar