Japp jag erkänner. Idag har jag ljugit minst en gång. Att jag skriver "minst" är mest för att gardera mig. Men åtminstone så är jag medveten om en lögn. Och jag har inte det minsta dåligt samvete för det var för både mitt och andras bästa. Åtminstone EN annan persons bästa.
Japp. Så illa är det ställt med mig! Men tack och lov för det - jag kan ju erkänna det iaf.
Klockan är snart 7 ser jag nu. Och när jag tänker tillbaka på denna dag så känns det hela som ett svart hål bara. Jag vet inte vad jag har gjort idag. Alltså; jag vet rent bokstavligt vad jag har gjort men jag kan inte riktigt glädjas åt det och vara nöjd. Och jag hatar den känslan. Att känna att jag inte har gjort tillräckligt för att vara nöjd. Men jag vet ju att det är min akilleshäl det där - att känna mig nöjd med att bara vara. Att på riktigt tillåta mig det. Det måste jag bli bättre på, jag ska öva imorgon, jag lovar. Men paradoxalt nog så blir ju även det ett krav - att jag ska öva på att bara vara. Jag borde inte behöva öva. Det borde gå av sig själv. Hmm, svårt de där...
Nu ser jag reprisen på skidskyttet från idag, det borde väl säga nåt om mitt intresse - jag menar; att se ett lopp en gång till trots att man redan gjort det. Så är det iaf, nåt ska man ju vara insnöad på och i skrivande stund är det skidskytte och psykodynamisk teori. Inte samtidigt dock. Nu ska jag slita mig från datorn och försöka tänka bort huvudvärken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar