Japp, det är jag denna kväll. Jag vet att jag känner något men jag är inte säker på vad. Affekten har ännu inte tolkats klart och blivit till en medveten emotion. Jag tror att jag känner mig väldigt kluven. Dels är jag väldigt glad. Det är min observerande sida som känner så. Min upplevande sida vill tillåta de bortblinkade tårarna att falla. Egentligen är känslolivet fantastiskt. Att man kan känna så motsatta saker i en och samma sekund. Varje dag förundras jag av de möjligheter som finns om man har turen att vara född till människa. Eller oturen kanske vissa skulle säga. Men jag är inte en av dom.
Med detta inlägg vill jag också också önska en bloggare som jag följt lycka till på färden till andra sidan. Nu slipper du smärtan och kan äntligen vara fri. Jag hade aldrig träffat dig men jag vet att världen kommer att sakna en så stark person som dig. Vila i frid Sabina - jag kommer tänka på dig.
Det visar sig att tårarna ändå måste få falla denna kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar