Det kan bli svårt dock. Jag pratar om att gråta. Jag vill göra det just nu, det skulle vara så befriande. Det skulle vara så härligt att bara få ösa ur sig de besvikelser som jag hela tiden möter. Känslan av att få en hård knuff i ryggen utan att man är beredd. Eller att nån lägger krokben. Eller försöker göra det.
Kanske är det priset jag får betala för att sänka garden. Det är just det jag jobbar med nu. Jag gör allt jag kan för att nedmontera muren jag har byggt kring mig själv. Det går långsamt. Bit för bit. Men jag ser resultaten.
Men nu höll jag ju på prata om gråt. Men muren och gråten hänger ihop. Högre mur betyder mer gråt. Lägre mur betyder också gråt. Men anledningarna till dessa fällda tårar skiljer sig milsvitt från varandra. Så; hur jag än gör kommer jag att fälla tårar. Men vilken av dessa anledningar väljer jag? Att låta tårarna rinna för att jag stänger in mig själv för mycket? Eller att låta tårarna rinna för att jag låter någon komma nära och därmed kan göra mig illa?
Jag vet vad jag av vana skulle välja. Men vanan har blivit min ovän. Och ovänner behöver jag inte.
Det nya däremot - det behöver jag. Kanske är det bättre att våga riskera att bli sårad, än att inte ta risken men därmed också gå miste om möjligheterna? Våga är ett bra ord. Ett vackert ord, och sådana gillar jag. Kanske ska jag satsa på det. Samtidigt som muren blir lägre vågar jag mer. Nu ser jag över kanten utan att stå på tårna. Och när det blir lättare att se kanske det också blir lättare att våga?
2 kommentarer:
Jag kan förstå att du är nyfiken på vem jag är. Dock finns några fördelar med det. En fördel är t.ex. att vi har det spännande.
Vill du verkligen att jag ska avslöja mig själv? Jag vet inte om jag vill det.
Jag hoppas att du ska må bättre :).
Okej, du har en poäng där - det är ganska spännande. Och jag vet faktiskt lite om dig även fast jag inte vet vem du är. Du är en grubblare, som jag. Du kanske söker lite spänning i vardagen. Du vill retas (jag hoppas jag har fel dock!). Du är nog lite tillbakadragen (som jag återigen). Men vad vet jag? Jag kan ha helt fel. har jag det?
jag känner alltså inte dig, men du känner (till?) mig. Om jag inte känner dig betyder det att jag aldrig eller sällan har pratat med dig. Du vill vara vän, men är inte det en ömsesidig process? Om jag bara kunde förstå VARFÖR du inte vill/kan prata med mig på en rast eller nått...! :I Hursomhelst. Kanske (!?) ses vi imorgon. Men återigen - vad vet jag? :)
Skicka en kommentar