Kampen mot mig själv

Utan att låta som en multipel personlighet känner jag att jag måste skriva lite om kampen som mina två själv hela tiden utkämpar. Jag har i huvudsak två sidor som hela tiden vill olika saker. Den ena sidan har en enorm vilja, en järnvilja som vill och vet att jag klarar av allt jag vill. Den andra sidan består till största delen av min kropp. Min kropp orkar inte det som viljan vill. Jag mår alltid dåligt, har alltid ont någonstans och är alltid plågad av en enorm trötthet. Hittills har viljan kämpat och tvingat kroppen att göra allt som den vill, men nu börjar även viljans motivation tryta. Viljan är så less på att kroppen aldrig orkar något, att inget som viljan driver igenom uppfattas som positivt eller med glädje av kroppen. Snarare tvärtom. Det som viljan tvingar kroppen att göra leder aldrig till förnyad energi, bara till ännu mer trötthet. Frågan jag ställer mig är: Hur ska jag klara mig utan viljan? Det är ju viljan jag har levt på så länge jag kan minnas! Kanske är det inte så konstigt att även viljan börjar bli trött nu.