Dessa ord kom till mig från oväntat håll. Det kanske inte är så mycket med det tänker du. Men då har du fel. För första gången sen jag vet inte när har jag fått spontan uppmuntran och bekräftelse på det jag gör och det jag tycker är viktigt. Till och med tonfallet var positivt.
Det lyfte mig - bekräftade att det jag gör inte bara är skit. Jag visste redan att det är bra att jag trivs men att för en gångs skull slippa motvinden. Det var en sällsam känsla. Jag undrar om jag känt den förr? Jag är inte så säker.
Idag har jag varit lycklig. Trots min ihållande värk och den energi som på detta sätt berövas mig har jag uppnått så mycket. Och det är för att jag har lärt mig att man kan besvara en fråga genom att säga JA. Man behöver inte säga JAG VET INTE, eller KANSKE, eller NEJ. Och jag kan ju se effekterna av det. Konsekvenserna blir så fundamentalt olika mot vad jag är van. Jag är redan influerad av KBT-tänket. Orsak --beteende -- konsekvens. Och att man kan vända på steken och fråga sig vilken konsekvens man vill ha och agera efter det istället. Det öppnar ögonen för tidigare icke-ifrågasatta sätt att se på saker.
Med dessa tankar ska jag bege mig in i kvällningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar