Japp. Mest i studierna men även i en del arbete. Det får mig att tänka på annat ett tag. Eller kanske inte annat, snarare lite mindre på vissa saker.
Jag är alltid så ambivalent. Och ofta måste jag se saker i antingen svart eller vitt. Typ "Åh nej jag har inte hunnit läsa allt det där idag - fan va missnöjd jag känner mig." Jag bortser ofta från det där som jag faktiskt hann med. Jag behöver väl kanske inte tillägga att det där helt "vita" finns det inte så mycket av. Men jag ska öva upp mig så jag kan komma lite längre bort från det svarta, kanske kan det bli lite grått istället, kanske till och med ljusgrått. Jag ska göra mitt bästa i alla fall.
Igår hände i alla fall något roligt som fick mig att öpnna ögonen litegrann. Jag har en tendens att vara så tunnelseende (därav dragningen åt det svarta hållet...). Men nu övade jag på att titta åt sidan, vilket gav mig en hel del glädje som jag inte hade förväntat mig. Jag ska öva mig i det också - att inte bara titta PÅ vägen utan också PÅ SIDORNA. Denna glädje var så oväntad att jag först inte visste vad det var frågan om. Det tog ett tag innan jag kunde tolka den. Men när jag väl hade gjort det visste jag precis att det var glädje och jag visste också vad jag var så glad över. Jaag kände mig nästan som en vanlig människa. Men bara nästan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar