Japp det kan jag säga att jag var. Solen sken, något som jag i vanliga fall inte brukar bli gladare av förutom idag. Kanske berodde det på att jag för första gången sedan jag gick på gymnasiet inte ska jobba på samma ställe hela sommaren. Kanske insåg jag att jag äntligen lyckats ta mig loss. Om inte annat så insåg jag det under mina sex dagar hemma i Berghamn. Det är inte min by längre. Jag trivs inte riktigt som jag skulle önska att jag gjorde. Jag väljer att tolka det som något bra.
Lyckan var det ja. Tyvärr satt den inte i länge innan den berömda värken satte in och förpestade mitt liv igen. Men dom minuter jag fick gläds jag över. Och jag ser fram emot fler sådana minuter, om det så bara blir några få åt gången.
Just i denna stund är jag också drabbad av värk, här jag sitter i min ensamhet. Kanske kan det ha med varandra att göra - värken och ensamheten? Jag vet inte. Jag gillar ju ensamheten, men kanske är detta signaler på att jag borde bryta mig fri från även den? För även om jag sitter här och faktiskt trivs ganska bra med tillvaron vet jag att något fattas mig. Och jag vet också att jag inte kan finna detta något i ensamheten. Så vad ska jag göra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar