Nej jag menar inte dig, du som kanske läser det här, tvärtom är du mycket välkommen. Jag menar det där andra som jag brukar mena ibland. Hopplösheten, misströstan, sorg och förtvivlan. Kom inte hit säger jag till er, för jag vägrar öppna dörren åt er! Och du med hemska värk som aldrig lämnar mig. Jag är så less på er, stick å brinn, far å flyg, å kom aldrig tillbaka! Jag hatar er. Och jag hatar att försöka leva med er, för det går inte. Inte längre. Jag vet inte vad jag ska göra.
Om en halvtimme ska jag gå iväg och försöka ha en trevlig kväll i den mån det går. Och jag säger er; försök inte följa med mig, den här gången vill jag vara ifred, om det så bara blir några få timmar. Snälla låt mig få det. Snälla jag ber er, lämna mig i fred. Vad mer begär ni av mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar