Fy sjutton vad jag är uttråkad denna dag. Precis som jag förstod har denna by och hemmavistelse sugit all kraft och vilja ifrån mig. Även fast jag var beredd är det ändå lika tungt som vanligt. Idag har min huvudvärk varit något bättre - de övriga dagarna har har den varit katastrofal. Trångt, hög ljudnivå och bråk är den vardagsmat som jag är omåttligt less på. Vissa här säger till mig "varför åker du hem då om du hatar det så mycket", och det svar jag har på det är att jag ju faktiskt inte har nån annan familj. Så vem fan ska jag annars åka till liksom?
Jag är ju tvungen att stå ut.
Och när dom vet att jag får ont i huvet så skriker dom ännu mer eller höjer volymen på stereon ännu mer. Eller helst båda. Och ändå är det jag som får veta att jag är så elak när jag försöker bita tillbaka med mina bästa motmedel. Jag är elak, det är jag som bara vill vara dum.
Fatta - vi kommer aldrig att bli vänner efter 25 år. Och jag orkar inte försöka längre. Nu kommer jag få skit för att jag bloggar om det också, men det kan jag ta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar