Jag har absolut ingenting att blogga om nu, men samtidigt jättemycket. Så mycket att det är svårt attt få fatt i någon av trådarna tillräckligt länge för att börja skriva om den. Dom bara flyger runt i huvet utan att ha något sammanhang. Så kan det vara ibland.
Skönt att vara tillbaka i Ume igen i alla fall. För Berghamn har någon slags förtrollning över sig - som om det spinns ett jättestort spindelnät runt en. Det blir svårare och svårare att se mellan trådarna och till slut känns det som att man inte kan ta sig loss från väven. Naturens skönhet gör mig blind för något annat än just den. Det spelar ingen roll hur mycket man försöker värja sig eller förbereda sig innan för det blir alltid samma sak. På ett sätt är det underbart men på ett annat är det fruktansvärt svårt. Jag önskar det fanns något bättre sätt att beskriva det, men i skrivande stund kommer jag inte på något.
Således lämnar jag det därhän för en stund.
Istället förbereder jag mig inför denna dag. Och den kommer bli bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar