Jo det är en annan dag idag

Idag finns det inga hinder. Vissa dagar (läs: igår) finns det det.
Nu är det fredag igen. Jag har en lektion. Imorgon ska jag jobba dygn igen. Jag är så glad för det där jobbet. Det är en så viktig del i min "rotande"-process. Det jag menar är att jag genom det haar skapat mig ett sammanhang, där jag hör till. Samma sak kände jag häromkvällen, när jag gick hem från en vän. Jag har ett sammanhang, jag hör till på ett sätt som jag aldrig gjort. Jag hade ingen aning om attt det var så här det kändes att höra till. En sällsam känsla, utan tvekan.
Till er säger jag tack.