Jo ni! Som den hårdpluggande, kunskapstörstande människa jag är så har jag ägnat mig åt att läsa den underbara Barlow-boken under några timmar nu. Lägg märke till att jag inte skämtar vad gäller Barlow. Jag gillar den skarpt, troligtvis den bästa av KBT-böckerna enligt mig. Ajajaj, sluta kasta saker på mig för att jag tycker det! (finns det överhuvudtaget någon annan jag som gillar den, isf skriv så vet jag att jag inte är ensam.. :P) Har läst om behavioural activation for depression alldeles nu och visst är det jätteintressant men en aning för enkelt för mig. Jag förespråker definitivt K:et i KBT. Tänkande, känslor, temperament, problemlösning, coping-strategier. Allt sådant är alltför viktiga begrepp för att jag skulle vilja lämna dom utanför. Men såklart; det är ett ständigt cirkelresonemang mellan vad som orsakar vad - är det tankarna som orsakar beteendet eller beteendet som orsakar tankarna. Ett klasssisk "hönan - eller ägget"-dilemma med andra ord. Båda synsätten har sina poänger, helt klart.
Hursomhelst.
Ägnade en eftermiddagstimme till att vandra en livgivande tur längs min favoritväg här hemma. Ensam. Och det var så jäkla skönt. Jag blir ofta irriterad av att gå med andra, för jag vill gå i min egen takt, men kanske framförallt för jag vet att jag inte kan tillåta mig att verkligen slappna av och bara uppleva om jag inte är själv. Tiden gick alldeles för fort dock. Men jag ser framemot samma sak imorgon.
Annars så har jag ägnat mig en del åt att analysera "mina" miljöer. Dom jag befinner mig i och omger mig med. Jag har kunnat dra några slutsatser. En miljö är och har alltid varit högst förutsägbar. Positivt? Ja kanske på ett sätt. Å andra sidan har samma miljö också varit i hög grad invaliderande. Negativt? Inte nödvändigtvis. I och med det vet jag vad jag har att kämpa emot. Och det sporrar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar