Allvarligt talat. Jag vet inte hur jag någonsin ska lyckas ta mig ur den här tröttheten som nu förlamar mig. Den trötthet som hindrar mig från allt jag vill göra, och tvingar mig att avstå från det. Jag är så less på att försöka sporra och motivera mig när det inte finns någonstans att få kraften ifrån. Oftar tar mina motivationsförsök sig nedlåtande former i och med att jag skäller på mig själv för att jag känner mig så svag och orkeslös. "Nu slutar du upp med dom här dumheterna", "Skärp dig nu din svaga mes!", "Nu gör du det du borde annars är du värdelös". Så brukar det låta i mitt huvud vid dessa tillfällen. Och naturligtvis förstår jag att detta är fel sätt att försöka skaffa sig energi. Att motivera sig genom att mer eller mindre hot sig själv är nog inte nån kontruktiv strategi. Men likväl gör jag det.
Jag känner att det har varit ett långt skolår. Utan vila, utan pauser. Kanske är det inte så konstigt att både kropp och själ säger ifrån nu. Kanske borde jag lyssna på kroppens och själens röster när de talar till mig. I så fall blir det första gången på mycket länge, om någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar