Nu lyser den röda lampan

Denna rubrik syftar på att min energi är på upphällningen nu. Jag vet inte om jag nånsin varit lika energilös som jag är nu. Och då har jag varit energilös många många gånger. Kroppen är trött, liksom själen. Och jag vet inte hur jag ska lyckas tanka för att orka komma igen. En dryg vecka kvar. Undrar just hur länge man kan köra på rött. Hur länge räcker det röda? Och vad ska jag ladda med för att orka den här sista veckan? Mycket grönsaker? Faktiskt så tror jag inte att det hjälper. Några dygns sömn kanske hjälper, men att sova så länge är inte ett alternativ. Nej, jag behöver bara andas ut. Jag har kanske inte insett det förrän nu. Jag har så länge försökt leva på viljan, och inte på kraften. Jag har nog inte velat inse att kraften varit slut ett bra tag nu. Det är kanske dags att lyssna på kroppen. Som jag inte gjort på mycket länge. Smärtan som jag gjort allt för att förneka och projicera bort. Just denna kväll inser jag att det kanske var fel av mig. Men jag tänker inte falla på målsnöret. Jag är bara så trött... men det hjälper inte med sömn. Denna trötthet är bortom sömnens möjligheter. Frågan jag ställer mig är hur jag nu ska återfå kraften. Jag ber till kraften att den ska uppenbara sig. Jag väntar på dig och du vet var jag finns.