Nu är jag hemma, med datorn i knät och kroppen i sängen. Nu smyger den hemska värken sig på igen. Ska jag aldrig bli fri från den? Varför kan den aldrig försvinna för gott? Många frågor ställer man sig men svaren växer inte på träd.
Kvällens mål är i alla fall att ta sig ut på en promenad, och att svänga ihop en pannkaka. Det borde inte vara ouppnåeligt. Tror jag.
I övrigt ligger böckerna på skrivbordet och pockar på uppmärksamhet, men jag ignorerar dom. Nu ska jag sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar